 |
|||||||||||
         
|
Immune System Sykdommer
Astma Astma eller reversibel obstruktiv luftveissykdom, er en betennelsessykdom i de nedre luftveiene. Sykdommen er kronisk og gir økning i luftveienes overømfintlighet. Under et anfall av astma får man åndenød (respirasjonssvikt), gjentatte episoder med hoste, tetthet i brystet, tungpust eller økende surkling. Barn får ofte brekning som følge av anfallet. Det er mange forskjellige faktorer som kan utløse astmaanfall, blant annet allergi, tobakksrøyk, støv, rå luft, kulde, fysisk aktivitet eller sterke lukter. Mellom anfallene virker pusten normal, selv om betennelsen alltid vil være tilstede. Candida is a genus of yeasts. Clinically, the most significant member of the genus is Candida albicans, which can cause numerous infections (called candidiasis or thrush) in humans and other animals, especially in immunocompromised patients. Various Candida species are members of gut flora in animals, including C. albicans. The last decade has seen the sustained medical importance of opportunistic infections due to different Candida species mainly due to the worldwide increase in the number of immunocompromised patients, who are highly susceptible to opportunistic infections. Meanwhile, the genome sequence of several Candida species has been completed, enabling the detailed investigation of some aspects of their biology with the aid of post-genomic approaches. The basic knowledge gained from these investigations of pathogenic Candida, and related yeasts, can translate into innovations in the development of novel antifungal therapies, original approaches for targeted immuno-interventions, or highly sensitive diagnosis of fungal infections. back to top Epstein-Barr-virus (EBV), är ett dubbelsträngat DNA-virus som ingår i herpesfamiljen och är en av de mest spridda virustyper som existerar bland människor. Uppskattningsvis beräknas 90-95% av den mänskliga populationen vara latenta bärare av viruset utan att det ger upphov till sjukdom. Viruset smittar framförallt via saliv och en liten del av tidigare virusfria individer som smittas av viruset utvecklar körtelfeber (infektiös mononukleos), i folkmun kallad kyssjuka. EBV kan ge upphov till Hodgkins sjukdom, non-Hodgkins lymfom som till exempel Burkitts lymfom, posttransplantation lymfoproliferativ sjukdom och cancer i Näsa och svalg (nasofaryngealt carcinom). Ganciklovir är en aktiv substans som kan hämma virusförökning vid aktivt virus. back to top Hepatit är grekiska för leverinflammation. Orsaker kan vara infektioner, autoimmunitet, läkemedel, gifter eller alkoholmissbruk. Karaktäristiskt för hepatit är att en del av leverns celler är inflammerade. Virushepatiter kan delas in i: Innehåll [göm] Hepatit A Hepatit A-virus finns i avföringen hos personer med hepatit A. Viruset kan överföras via förorenad mat och vätska såsom mjukglass, vatten och skaldjur. Sjukdomen kan bryta ut i epidemier men det är mycket sällsynt i Sverige. Vid hepatit A har man antikroppar mot hepatit A-virus av immunoglobulin M-typ. Antikropparna kvarstår hela livet, men övergår till immunoglobulin G-typ efter ett tag. Hepatit A leder aldrig till kronisk hepatit och sjukdomen klingar av spontant samt leder till livslång immunitet. Hepatit B Hepatit B är mycket smittsamt och smittar främst via blod och sädesvätska. Hudutslag och ledvärk kan finnas. Viruset har längre inkubationstid än hepatit A. Ungefär 2/3 av de som insjuknar saknar symptom eller har influensaliknande symptom. De övriga kan utveckla gulsot, oregelbunden feber, mörk urin och öm lever. Ett otal olika antikroppar kan påvisas (HBsAG, HBeAG) i olika skeden av sjukdomen. Infektion av hepatit B kan leda till kronisk hepatit samt innebär en riskfaktor för utvecklingen av levercirrhos och levercancer. Infektion är vanligast bland narkomaner samt homosexuella och förekommer i stor omfattning i Sydostasien, Kina, Mellanöstern och Afrika. Hepatit C Hepatit C smittar ej på samma sätt som hepatit B utan uteslutande genom blod-blodkontakt. De flesta får kronisk hepatit. Det är vanligt att missbrukare är drabbade. En akut infektion ger ofta knappt märkbara symtom. Hudutslag och ledvärk kan finnas. Hepatit C märks ofta inte förrän levern är förstörd. Virus-RNA kan påvisas med PCR. Även antikroppar mot viruset kan mätas. Det finns inget vaccin mot hepatit C, men däremot kan både hepatit B samt C behandlas med interferoner, som i vissa fall kan ge fullständigt tillfrisknande. Hepatit D För att bli smittad med hepatit D måste först levern vara infekterad av hepatit B (superinfektion) eller så får man både hepatit B och hepatit D vid samma smittotillfälle (coinfektion). Antikroppar mot hepatit D kan mätas och viruspartikelns RNA kan påvisas med PCR. Hepatit E Liknar hepatit A, men är farlig för gravida. Diagnoseras med ELISA test. Något vaccin finns ännu inte. Hepatit G Hepatit G är det senaste hepatit-viruset man har upptäckt. Det sprids främst via blodsmitta och förekommer uppskattningsvis hos 2% av friska blodgivare i Sverige. Enda metoden att påvisa viruset är PCR. Analyser som gjorts, tyder enligt data som finns tillgängliga idag (2007) att Hepatit G inte leder till allvarlig leversjukdom. Vaccination Det finns vacciner mot hepatit A och B (se Havrix och Twinrix). Ingen behandling finns mot akut virushepatit, däremot kan kronisk hepatit B och C behandlas. Vid hepatit går sjukdomen ofta tillbaka och levern läker. 5% av hepatit B-patienter och 80% av hepatit C-patienter utvecklar kronisk hepatit och får därmed en förhöjd risk för cancer. Kronisk hepatit Kronisk hepatit kan bland annat bero på hepatit B, C, D, läkemedel, autoimmunitet, Wilsons sjukdom och hemokromatos. Kronisk hepatit B kan behandlas med interferon. Kronisk hepatit C kan behandlas med interferon, ribavirin och autoimmun Hepatit kan behandlas med kortisol (kortison) och azatioprin. Vid extremt dålig leverfunktion kan levertransplantation vara aktuellt. back to top Herpes simplex är ett virus (betecknat HSV) som tillhör virusfamiljen Herpesviridae och sprids via kroppsvätskor, saliv och sexuellt umgänge. HSV ger typiska såkallade herpesutslag särskilt runt mun, läppar och ansikte men även på könsorganen. HSV har en hög smittsamhet och infekterade gravida kvinnor löper risk att överföra viruset till sitt barn vid förlossningen, särskilt om hon då har en förstagångsinfektion med genital herpes. Om den gravida kvinnan har ett herpesåterfall är risken mycket lägre. Efter en förstagångsinfektion med HSV, som oftast är kraftigt symptomgivande, lägger sig viruset i latensfas i kroppens sensoriska ganglier, dvs nervknutor. Vid stress, bakteriella eller virala infektioner (t ex en förkylning), kraftig exponering för ultraviolett ljus (solljus eller solarium) kan viruset aktiveras, vilket uttrycker sig i form av blåsor på huden. Två typer av HSV existerar, HSV-1 och HSV-2. HSV-1 angriper oftast ansiktet i form av munsår, men kan även smitta genitalt, dock med lägre risk för senare reaktivering. Det är i Sverige idag mycket vanligt med genital HSV-1 förstagångsinfektion. HSV-2 ger upphov till genital herpes (könsherpes), men har även anekdotiskt beskrivits kunna ge besvär från ansiktet. Inkubationstiden är 2 - 20 dygn för båda typer. Kondom minskar risken för att bli smittad av genital herpes simplex, men skyddar inte helt eftersom blåsor kan sitta på ställen som inte täcks av kondomen. Smittsamheten är högst då synliga blåsor och sår föreligger, men smitta kan även ske i helt symptomfritt skede. Man kan vara smittad med både HSV-1 och HSV-2, och har man en gång blivit smittad med herpesvirus finns idag inget känt läkemedel som kan ta bort viruset från kroppen. Det går inte att bli smittad "på nytt" av viruset, så om ett par båda har infektionen kan de inte reinfektera varandra. Recidiv av I Sverige är 70-80% av befolkningen smittade med HSV-1, medan 90% av befolkningen i utvecklingsländer beräknas vara infekterade med HSV-1. Smitta sker vanligen under spädbarnsåren, genom nära kontakt mellan mor och barn. Oftast sker en HSV-2 infektion senare i livet efter debut av sexuell aktivitet. I Sverige beräknas 30-40% vara smittade med HSV-2. Flera olika antivirala läkemedel existerar för att behandla herpesinfektioner, exempelvis Acyclovir som är en hämmare av ett visst virusenzym. Aciclovir kan användas i form av kräm eller tas som tabletter, och måste då tillföras var 3:e timme, helst 5 gånger/dygn. Andra varianter på samma läkemedel heter Valaciclovir (Valtrex®) och Famciclovir. Flera läkemedelsföretag arbetar på att framställa ett vaccin mot HSV men ännu existerar inget vaccin för bred användning. Det finns ingen klar koppling mellan HSV-infektion och cancer. Däremot finns en koppling mellan HSV-1 och facialispares (Bell's pares, ansiktsförlamning). Pågående genital herpes ökar risken för smitta av HIV om den ena parten är HIV-infekterad. Nyfödda som smittats med HSV-2 får en generell infektion i kroppen och blir allvarligt sjuka. Om en kvinna har pågående herpesutbrott vid förlossning (förstagångsinfektion eller recidiv) brukar obsteriker ofta välja att förlösa med kejsarsnitt för att minska risken för smitta till barnet back to top Humant papillomavirus, eller HPV, papillomavirus som tillhör familjen papovaviridae. Viruset infekterar selektivt slemhinnor och hudens skivepitel, infektionerna kan vara helt utan symptom, producera vårtor eller associeras med ett flertal både godartade och elakartade svulster/tumörer. Molekylvikten för en viruspartikel ligger ungefär på 5*10^6 och dess diameter ligger mellan 50 och 55 nm. Virusets DNA består av cirka 7900 baspar. Fram till mitten av 1970-talet trodde man att det bara fanns en variant av viruset, men det visade sig vara fel och fram till 1994 så har man identifierat över 60 typer av viruset. På grund av att papillomavirus är artspecifika och att man bara harlyckats odla typ 1 och 11 på mänsklig vävnad inplanterad hos möss så är det svårt att komma över stora mängder av de olika typerna av viruset varför viruset inte har blivit fullständigt karrakteriserat. Diagnostisering
Eftersom de
flesta vårtor är synliga så kan läkare med hjälp av vårtans historia
samt
fysisk undersökning korrekt diagnostisera den. När det gäller
undersökning av vaginan
och livmoderhalsen kan ett koloskop vara användbart. Papanicolaous test
kan
användas för att hitta cytologiska bevis på HPV infektioner i
livmoderhalsen
eller ändtarmen. I tveksamma fall bör en biopsi utföras i det
misstänkta
området och provet undersökas med histologiska metoder. Det finns även
mer
avvancerade sätt att diagnostisera HVP infektioner på. Serologiska
metoder
används dock inte för diagnostisering eftersom de inte är användbara i
individuella fall.back to top En böld på huden som visar inflammationens karaktäristiska röda svullnad. Svarta ringar av död vävnad omger det centrala området av var Inflammation (av latinets inflammatio, brand) är i en vid bemärkelse kroppens försvar mot skadevållande faktorer. Det är en respons på infektion eller irritation som sedan antiken beskrivits med fem karaktäristika: rodnad (rubor), svullnad (tumor), smärta (dolor), lokal uppvärmning (calor) och (functio laesa) nedsatt funktion. Rodnaden och värmen orsakas av ökat blodflöde till det inflammerade området. Blodkärlen är dilaterade och dess väggar mer genomsläppliga än vanligt, så att det sker en transport av vätska från blodet till de omgivande vävnaderna. Svullnaden spänner ut vävnaden, orsakar tryck på nervändar och orsakar därmed smärta. Inflammation kan delas upp i akut inflammation samt kronisk inflammation. Den akuta inflammationen föregår den kroniska inflammationen, men en akut inflammation behöver inte utvecklas till en kronisk inflammation. Exempelvis infektion inducerar akut inflammation som primärt medieras av fagocyterande celler (makrofager och granulocyter), medan den kroniska inflammationen medieras av lymfocyter. Många patologiska tillstånd är associerade till kronisk inflammation, exempelvis granulomatösa sjukdomar. En granulomatös sjukdom orsakas ofta av onedbrytbara faktorer som förvisso fagocyteras av makrofager, men inte kan brytas ner. Således kvarstår inflammationen och bildar de patologiska mycket typiska granulomen. De vita blodkropparna (leukocyterna) har en viktig roll i inflammation, De vandrar ut från kapillärerna till vävnaden och fortsätter sitt arbete att genom fagocytos äta upp bakterier och lämningar av döda celler. De hjälper till att avgränsa en infektion och hejda dess spridning. Inflammation är en försvarsreaktion som något kan liknas vid brända jordens taktik. Den inflammerade vävnaden tar skada. När inflammationen klingar av repareras vävnaden. Beroende på grad och typ av inflammation repareras vävnaden fullständigt eller delvis. I mindre inflammationer i huden klarar vävnaden av att regenerera fullständigt medan reparation i nervvävnad är mer begränsad. Om skadan inte kan läkas helt ersätts den med ärrvävnad. back to top Kreft er en fellesbetegnelse på sykdommer som skyldes ukontrollert cellevekst eller -deling. I enkelte tilfeller vil en celle dele seg og/eller vokse unormalt, noe som til slutt fører til at det dannes en svulst, celleklump. Godartede (benigne) svulster stopper som regel å vokse etter en stund, mens ondartede (maligne) svulster fortsetter å vokse, og vil etter hvert gjøre alvorlig skade på vev og organer i nærheten. Kreften kan også spre seg til andre steder i kroppen ved at løse kreftceller blir transportert rundt i kroppen i blodet og lymfesystemet. Disse cellene kan da slå seg til helt andre steder i kroppen og gi såkalte metastaser, dattersvulster. Dette gjelder imidlertid kun ondartede svulster. Man går ut fra at kreft skyldes både arveanlegg, alder og forskjellige miljøfaktorer, som f.eks. røyking og andre forurensende stoffer. I Norge fikk 24 434 personer kreft i 2004, 12 919 menn og 11 515 kvinner. Prostatakreft er den hyppigste kreftformen blant menn – med 3 818 nye tilfeller i 2004. Brystkreft er den kreftformen som rammer flest kvinner – med 2 754 nye tilfeller i 2004. Kvinner og menn sett under ett, er tykk-/endetarmskreft den hyppigste kreftformen med 3 482 tilfeller fordelt på de to kjønn. Omtrent 10 500 dør av kreft hver år, og cirka 6000 av disse dør innen ett år fra diagnosetidspunktet. Multippel sklerose (fork. MS) er en kronisk, uhelbredelig nevrologisk sykdom som rammer sentralnervesystemet (hjernen og ryggmarg), som oftest til kvinner mellom 25 til 45 år. De vanligste symptomene er nedsatt førlighet, dårlig syn, lammelser og koordinasjonsvansker, men pasientene har ulike symtomer alt etter hvor i hjernens eller ryggmargens myelin betennelsen(e) oppstår. back to top Reumatoid artrit, ledgångsreumatism, kännetecknas av en kronisk inflammation i kroppens leder. Inflammationen har stark förmåga att bryta ned brosk, intilliggande ben, senor och artärer. Även ögon, hud och andra organ kan bli attackerade. Orsaken är något oklar, men verkar vara multifaktoriell. I Sverige har knappt 1% RA, och sjukdomen är vanligare hos kvinnor än hos män. RA debuterar ofta som en inflammation i flera leder. Inflammationen är ofta symmetrisk, vilket innebär att till exempel höger och vänster fot drabbas likadant. Det är de små lederna som oftast drabbas. Lederna är ofta stela på morgnarna. RA kan även drabba andra delar av kroppen än lederna. Lederna får ofta felställningar. Sjukdomen går ofta i perioder. Den drabbade kan vara bra ett tag, innan sjukdomen sätter fart igen.
Drabbade delar förutom leder
Små
elastiska knutar kan bildas under huden. Så kallade reumatiska noduli. Kärlinflammationer kan leda till sår på fingrar och underben. Raynauds fenomen kan också finnas. Mjältförstoring, med minskning av antalet vita blodkroppar (Feltys syndrom). Lungsäcksinflammation och bindvävsomvandling i lungorna (lungfibros) ögoninflammationer Inre organ, särskilt njurarna, skadas av proteininlagring (amyloidos). Sjögrens syndrom Hjärtsäcksinflammation Kriterier [redigera]
1. Morgonstelhet
minst 1 timme. 2. Symmetriskt ledengagemang. 3. Artrit i händernas leder (handleder, knogleder, fingerleder). 4. Artrit/synovit i minst 3 av 14 definierade leder. 5. Typiska röntgenförändringar (erosioner eller lednära skeletturkalkning). 6. Positiva laboratorietest (påvisande av reumatoid faktor i blodet). 7. Förekomst av reumatiska noduli. Kriterierna ovan är s.k. klassifikationskriterier. Om fyra av sju kriterier är uppfyllda klassificeras patientens sjukdom som reumatoid artrit. Denna klassifikation används i forskningssammanhang som en mall för att definiera patientgrupper så att resultaten från olika studier kan jämföras med varandra. För att ställa diagnosen reumatoid artrit behöver inte klassifikationskriterierna vara uppfyllda. Diagnosen ställs genom en individuell helhetsbedömning av varje patient. back to top Sandmyggefeber (engelska: Sandfly fever) är en influensaliknande febersjukdom. Den orsakas av flera olika virus som överförs av sandmyggor (Phlebotomus papatasii). Denna myggart finns i stora delar av subtropiska världen och i medelhavsregionen. Under andra världskriget insjuknade 10-tusentals amerikanska soldater i Italien och grannländer. På 1980-talet fick sjukdomen "svensk" uppmärksamhet i och med att svenska FN-soldater och turister på Cypern insjuknade. Problematiken beskrevs i en avhandling från Karolinska Institutet av R. Eitrem som var FN-läkare på Cypern 1984-85. Sandmyggor överför även parasiterna (protozooer, inte virus) som orsakar sjukdomen leishmaniasis. Sarkoidose
eller Besnier-Boecks sjukdom Årsaken
til sjukdommen er ikkje
kjent, men ein trur at visse bakteriar kan vera bidragsytarar til
granulomdanninga, sjølv om ein ikkje har kunna finne ei direkte
smitteårsak. Hos enkelte familiar kan det vera fleire som får
sjukdommen, og ein trur derfor at det kan finnast ein viss arveleg
komponent.
Enkelte gen er vortne knytte til utviklinga av sjukdommen, men ein går
ut frå
at felles miljø kan vera ei medverkande årsak til den familiære
opphopinga.
Sarkoidose finst hos alle rasar, men med noko ulik hyppigheit. I Noreg
reknar
ein med at 27 av 100 000 menneske har denne sjukdommen. Symptom Diagnose Ettersom
sarkoidose oftast oppstår i lungene, vil lungesymptoma ofte vera det
som
dominerer. Typisk er såkalla restriktiv lungesjukdom, der lungevolumet
blir
innskrenket. Dette kan diagnoserast med hjelp av spirometri, og typisk
vil ein
finne at lungevolumet er nedsett (lav FVC), samtidig som mesteparten av
lufta
kan blåsast ut att i løpet av det første sekundet (økt FEV1).
Granulomane i
lungene kan òg ofte sjåast på eit skjermbilde. Enkelte
pasientar vil ha auka mengd av ACE (angiotensin-converting-enzyme).
Dette kan
sjåast på ein blodprøve, men denne prøven har låg spesifisitet — det
vil seie
at det kan vera mange grunnar til auka AC-mengd, slik at funn av dette
ikkje
nødvendigvis tyder at pasienten har sarkoidose. Sarkoidose
har òg vore kopla til cøliaki, ei øydelegging av cellene i tarmveggen
som gjev
nedsett opptak av næringsstoff. Gullstandarden
for diagnosering av sarkoidose er biopsi, der ein hentar ut ein del av
eit
granulom. Dei typiske celleforandringane kan så påvisast i biopsien, og
diagnosen blir stilt. Behandling Bruken av
steroidar ved mild sjukdom er omdiskutert. Behandling med prednisolon
er ikkje
utan biverknader, og ved mild sjukdom kan biverknadene overgå symptoma
frå
sjølve sjukdommen. Dessutan ser ein stundom at mild sarkoidose kan
brenne ut av
seg sjølv. Prednisolon har òg vore knytt til tilbakevendande sarkoidose
og
forverring av eksisterande sjukdom. Sidan
sarkoidose er ein immunsjukdom, har ein prøvd å behandle tilstanden med
immunsuprimerande
medisinar, men til no ser det ut som effekten av slik behandling er
liten. Slik
behandling er, på linje med prednisolon, òg knytt til biverknader, slik
at
rutinemessig behandling med slike medikament ikkje er tilrådd. Enkelte
studiar har
indikert effekt av enkelte antibiotika, men foreløpig blir heller ikkje
slik
behandling tilrådd. Pasientar
med høgt D-vitaminnivå
bør unngå sollys og begrense inntaket av A-vitamin i kosten. Dette er særleg viktig hos pasientar som har
hyperkalsemi. Behandlinga
av sarkoidose er ei spesialistoppgåve, og pasientar som har
diagnostisert eller
mistenkt sarkoidose skal alltid behandlast av ein kvalifisert lækjar. Forløp og prognose Systemisk Lupus Erythematosus (SLE) er en kronisk autoimmun sygdom. Sygdommen er hyppigst hos kvinder(90%) og debuterer normalt i 20-40års alderen Omend forskningen i SLE har set fremskridt de senere år, er sygdomsårsagen endnu ikke fastlagt. Det menes dog at hormonelle faktorer, infektioner, nogle lægemidler samt ultraviolet lys kan spille en rolle. Sygdommen er ikke arvelig, men faktorer der kan føre til SLE menes dog at være arvelige. Utbrenthet er i dag et begrep som brukes først og fremst om personer som har «kjørt seg for hardt» på jobben, ofte i kombinasjon med belastninger i privatlivet. Utbrenthet kan utvikle seg når kroppens antistressmekanismer aldri får muligheten til å hvile. Vi kaller det ofte utbrenthet eller «å møte veggen» når ildsjeler ikke orker mer, eller stopper helt opp for noe som både vi og vedkommende normalt ville kalle fillesaker. Symptomer
Utmattelse
og trøtthet (fysisk
og/eller psykisk) Du blir amper og irritabel Sover dårligere Depresjon og angst Depersonalisering/kyniskhet (holder avstand til mennesker og oppgaver) Åndelig tomhet Følelsen av å være mindre kompetent og effektiv Behandling
Det finnes
ingen bestemt medisinsk behandling for utbrenthet. Legen vil ofte
undersøke deg
og prøve å utelukke andre sykdommer. Hvis konklusjonen blir
«utbrenthet», må du
ta tiden til hjelp for å komme til krefter igjen.Det er viktig å få nok hvile, gjøre endringer i de sammenhengene som sliter en ut (jobb, skole, privatliv, frivillig tjeneste, aktiviteter). Hvis en fortsetter i samme spor, blir det ikke bedre. Noen anbefaler trening. Og det er en god måte å få ut frustrasjon og bygge seg opp på hvis ikke kroppen er for sliten. Forebygging:
Det er
vanskelig for en som er midt i prosessen å se at eventyret om «drege du
den, så
drege du den au» kan bety noe.Er en heldig og ser litt av det i tide: Finn en persom det går an å snakke med. Ikke skryt av hvor travelt du har det, men avlegg rapport og se deg selv med den andre personens øyne. Glem «skal bare ordne dette og det, så» -. Ta pausen! Fyll på med andre ting som du vet lader deg opp igjen. Litt langsommere fører til målet - det er bedre å komme fram enn å segne på veien. Arbeidsgiver har begrensede muligheter til å gripe inn, men bør spørre seg selv om mengden gjøremål står i forhold til hva en enkelt person kan klare som jevn belastning, hvis han/hun skal ha energi tilovers til skippertakene. Det er lett å spørre et ja-menneske om mye - men alle har sine ressursbegrensninger. back to top Vaskulitt defineres som en betennelse i selve blodåreveggen. Man snakker gjerne om sykdom i de surstoffrike årene (arterier). Betennelsen kan føre til forsnevring av blodårene som i varierende grad blir for trange, og det kan utvikles celledød (nekrose) i tilhørende vev og /eller levring av blod på blodåreveggen (trombose). Konsekvensen av betennelsen avhenger av antall angrepne blodårer, størrelsen på og lokaliseringen av disse. Betennelsen kan være begrenset til ett organ eller til flere (systemisk), dvs. flere områder på eller i kroppen er angrepet. Vaskulittene deles i primær og sekundær vaskulitt: Primær vaskulitt betegner sykdom hvor vaskulitt er hovedsymptomet. Det er ikke en sykdom, men klassifiseres etter størrelsen og lokaliseringen på de angrepne blodårene, for eksempel Wegeners granulomatose som er betennelse i små blodårer i luftveiene, og Arteritis Temporalis som er betennelse i store blodårer fra aortabuen/hodet. Sekundær vaskulitt kan forekomme som delfenomen ved andre reumatiske sykdommer, eks.: leddgikt (reumatoid artritt), systemisk lupus erythematosus (SLE), ved leverinfeksjoner som hepatitt B og C, ved kreft og som reaksjoner på enkelte medikamenter. Wiskott-Aldrich syndrome (WAS) is a rare X-linked recessive disease characterized by eczema, thrombocytopenia (low platelet counts), immune deficiency, and bloody diarrhea (due to the low platelet counts). It is also sometimes called the eczema-thrombocytopenia-immunodeficiency syndrome in keeping with Aldrich's original description in 1954. Kilde:Wikipedia back to top
|
||||||||||
|
Copyright 2007 Immunis-ibm.com
|
|||||||||||
